Vi har väl alla haft de där gångerna då man är ledsen och tårarna bara kommer, fast man förösker hålla kvar dom.

Förstår inte att de gör så ont i ögonen när man tvingar tillbaka tårarna!

Förstår inte varför de känns som om man svalt en apelsin i halsen när man tvingar tillbaka dom.

Förstår inte hur hjärnan fungerar.

När man tvingar bort minnen o bilder och försöker tänka på allt annat så fastnar just den elakaste bilden av alla under ögonlocket! 

Fast de är den man kämpar med.

Hela tiden!

De är den som är värst.

De är den som bara dyker upp.

De är den som inte försvinner.

De är den som gör att tårarna kommer okontrollerat.

De är den som gör vardagen till en mardrömm.

De är den som man inte vet är sanning eller inte.

De är den som de aldrig pratas om.

De är den jag inte vet har hänt

De är ändå den som visar att de har hänt

De är den som gör att jag förstår att de är det värsta som hänt mig.

De är den som gör att jag inser att jag har rätt att vara självisk

De är den som gör mig svag

De är den som gör att jag inte vet vgem jag egentligen är

De är den som gör att jag måste inse sanningen och arbeta med det.

De är den som gör att jag hatar dig.

De är den som ger mig ärtten att hata dig

De är den som säger att de är okej att HATA dig.

Men ändå kan jag inte hata dig.

För jag vill inte vara elak.

Ja kan göra allt värre för dig.

Inser att jag inte är en sån människa.

Vill inte förstöra de lilla liv du har kvar.

Men sen gör den här bilden att jag förstår att du redan har förstört mitt, och mitt liv hade/har bara börjat.

Jag har så mycket mer kvar än vad du har.

Och bilden finns kvar.Men jag hoppas att den kommer försvinna med tiden!

Att jag slipper de här snart!

Men sen förstår jag även att de itne kommer försvinna, jag måste leva med det hela livet.

SÅ jag får istället träna på att kämpa, vilket jag gjort sen liten.

Du är inte ens värd mina tankar du är inte ens VÄRD mitt HAT.

Ändå kan jag inte rå för att jag saknar dig.

 Men jag tror på min livskraft.

De är den som gör att jag sitter här idag!

De är den som gör att jag går upp på morgonen!

De är den som gör att när bilden kommer försöker jag bara kämpa för att orka vara kvar.

Att se stark ut på utsidan gör mycket men att vara svag på insidan förstör.

Alla är inte lika starka på insidan som dom ser ut att vara på utsidan.

Jag trodde att man inte kunde se det.

Jag trodde ingen förutom dom som vet visste!

Jag har förstått att man kan läsa mig som en öppen bok när man har erfarenheter inom ämnet.

Men hur gör man för att inte visa?

O vad är det som gör att de syns?

Hur kan man dölja det?

Jag vill inte att alla ska veta.

Jag vill inte att fok ska titta på mig o veta vad som hänt mig utan att jag har sagt ett ljud om det.

 Men det går!

Jag förstår bara inte hur???

Tyck inte synd om mig, kämpa för dom som har de svårt.

Hjälp dom ut.

Förstår inte hur man kan bli så svag (tänkte skriva av en så liten sak som en bild/minne) men de är ju ingen liten sak.

Jag skulle ljuga om jag skrev att de är en liten sak!

Men att någon sådan kan påverka en så otroligt jävla negativ och att man känner sig liten och allmänt jävla svag!

Jag är varken liten eller svag!

Jag är stark och jag klarar det mesta!

Nej jag klarar ALLT

Så är det bara!

Till alla andra därute som inte tror på sig själva eller varit med om något hemskt.

Börja tro på er själva, ni förtjänar ett underbart liv, där ni kan vara lyckliga och leva de liv ni vill leva

//LIVSKAFT